DEL 2

Jag gick mkt morgonpromenader oxå för att hålla formen.


Sen köpte jag några pt timmar på Gymet där jag tränar. Det var PT Johan som jag anlitade. Och en dag pratade vi om just bodyfitness. Jag visste ju knappt var det var. Trodde bara man tävlade i bodybuilding. Och så stor vill jag ju inte vara. Men insåg då att man kan ha muskler men ändå vara kvinnlig.


Det var 3 tjejer ifrån lerumstrakten som skulle tävla i just luciapokalen 2010. Det var Jessica, Victoria och Frida


Och det var då jag bestämde mig! Ja varför inte testa? Jag gillar ju att ha utmaningar och mål.


Så jag och Lina var och kollade på vår första bodyfitnesstävling då i dec 2010.


Jag kände att om jag ska fixa det här hela vägen så måste jag ha hjälp. Hjälp med allt som behövs inför en sådan här satsning. Och så hittade jag Madde
Jag kontaktade då henne i december och mitt första träningsupplägg och vad jag skulle äta fick jag i januari. 


Och då var det slut med all Cardio, här skulle byggas muskler och kroppen skulle själv ta hand om förbränningen. Och mer mat så jag skulle orka köra järnet på gymet. 
Så min uppbyggnads fas varade från jan -11 tills jag började min deff diet den 8 augusti. 


Och på vägen dit har det varit mycket matlagning, planering, träning, tankar, lärdom mm mm 


Madde och Minette startade Ett nytt team.Team Pure Fitness Där jag har äran att få vara med och nu då ska tävla för om 4 dagar.


Jag har nu gått på diet i 16 veckor. Det har varit spännande, lärorikt, smärtsamt och jobbigt ibland. 
Min familj har verkligen stöttat mig i upp och nergång. Det har verkligen varite en berg och dalbana. 
Hade det inte varit för min underbara sambo Samuel så hade detta livspussel aldrig gått att få ihop.


Han har hjälpt mig med allt funnits vid min sida hela tiden. Hjälpt till med barnen när jag har tränat alla dessa timmar, planering, matlådor. Han har stått och rivit och skurit alla dessa grönsaker, vägt och mätt. Peppat mig när jag har varit nere. Ja det finns inga ord på hur underbar han är.


Den sista tiden har det varit väldigt jobbigt psykiskt, jag har flera gånger per dag tänkt tanken att:
- Nä jag lägger ner det här, det är inte värt det....
Så helt ärligt den sista tiden har jag bara fortsatt köra, inte för min skull utan för min familjs skull. Som redan har fått anpassa sitt liv efter mitt länge nog så då fasen ska jag ju gå hela vägen in i mål oxå.
 Och sen även för min coach skull, hon har varit en klippa att luta sig mot när stormen river. 
Och allt teamet gjort. Fixat med olika sponsorer till oss, bla Dcore, Olimp via sportkost, Worldclass mm
Reportage i tidningen BODY 
Photoshoot i kristianstad med Dcore mm mm.


Men nu sen i helgen så känner jag att jag även gör det här för min skull. Mår bättre psykiskt och det är sååå nära nu. Jag känner att jag verkligen gjort allt jag kunnat efter mina förutsättningar.


Jag är nöjd med MIN form. Har ju aldrig i mitt liv haft en sådan här form innan. Inte ens när jag var 18 ;)


Så ärligt talat så skiter jag i vad andra tycker, publiken tycker och vad domarna tycker. 


På lördag står jag på scen och det är en VINST för mig att bara ha tagit mig ända dit.