Finns olika kärlekar. Kärleken till ens barn och kärleken till min man. Här tolkar jag min största kärlek som kärleken till min Sambo.
Vi träffades via Ekontakt på nätet våren -08. Jag gick med där endast för att en bekant som var över på en kaffe sa att jag skulle testa för skojs skull. Och det var gratis första veckan.
Så jag gick med. Och oj vad konstiga människor som kontaktade en. Det var gifta män bla så jag tänkte vad är det här.
Och för att ngn skulle komma in på min sida var man tvungen att klicka och godkänna dom först. Och en dag så ville Samuel ha mitt godkännande. Först tänkte jag så här:
Öh! Han är 37 år, är från Göteborg = långt bort.( Eftersom jag då bodde i småland.) Så jag var sååå nära att klicka bort honom. Men det var ngn/ngt som sa ÄH! vad fan vad har jag att förlora. Så jag gav honom mitt godkännande.
Vi började prata via msn, satt uppe typ halva nätterna och pratade. Sen fick jag hans nr. Ha ha han skrev ner det på msn och kommenterade det med ett oops.
Jag sparade det. Sen hade vi kontakt via sms. Och det konstiga var att det kändes som man känt varann i evighet och att man kände fjärilar i magen och ett dunkande hjärta bara genom sms.
Vi bestämde att vi skulle träffas. Men efter att ha hört hemska dejt upplevelser som folk haft när de träffat ngn på nätet så sa jag att det måste vara på dagen och där det är folk.
Vi bestämde en dag. Men vi fortsatte prata via sms.
Så en kväll så skrev vi till varann och så skrev jag att men kom hit då.
Och det gjorde han. Han satte sig i bilen och körde 22mil utan att veta om jag menade allvar. Vi hade ju inte ens pratat med varann. När han kom fram till en mack i Eksjö skulle han ringa för att få vägbeskrivning. Men just precis då pratade jag med Cissi, en vän. Och då gick telefonsvararen på så han trodde han blivit lurad. Men tillslut fick vi tag på varann.
När jag hörde hans röst där första gången så kändes det. Ja jag kan inte förklara hur det kändes. Rösten tilltalade mig ngt enormt.
Jag förklarade vägen och han kom hem till mig. Vi satt och pratade typ hela natten. Och ja han sov i soffan. På morgonen var han tvungen att åka tillbaka till Göteborg för han skulle ju jobba.
Sen ett tag där så pendlade han nästan varje dag till mig, för vi kunde inte vara utan varann. Tillslut bestämde jag mig för att flytta. Jag sa upp mig på jobbet och sa upp mitt hyreskontrakt och hoppades på att jobbfrågan skulle lösa sig. Och det ångrar jag inte en sekund.
Kärleken Till min Samuel är så stor och stark så den kan ingen rubba.
Å hade jag inte träffat Samuel vet jag inte vart jag hade varit idag. Jag var så långt nere. Och hade svårt att se något ljus överhuvudtaget. Jag hade mina fina vänner som höll mig över ytan men det behövdes en drastisk förändring.
Så det var min lilla kärlekshistoria ;) tror inte jag missat något.
Men kan ju avsluta den med:
Åh så levde de lyckliga ialla sina dar :)
Här är han, Mannen i mitt liv! Min stora kärlek!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar