Min one and only syster heter Sara o är två år yngre än mig, bor i Hemsjö där vi växte upp. Hon har tre ungar precis som jag o håller på att plugga till lärare. Hon är även en hejare på att skriva o kommer ge ut böcker en vacker dag så sant som det är sagt! :)
Vi är som kompisar o kan snacka om allt. Just nu går vi igenom en väldigt jobbig grej inom familjen där båda två blir anklagade för att vara egoistiska o elaka. Det är långt ifrån vad hon är!! Ingen av oss vill ha vare sig bråk eller tråkigheter, vi vill bara fortsätta leva normalt, bli omtyckta för dem vi är, kunna säga våra åsikter utan att bli anklagade och slippa bli påprackade någon vi faktiskt är rädda för. Det känns inte bra att folk tror ont om henne, eller mig, nu och det gör mig så förbannad att hängas ut på det sättet som vi gjort. Folk får höra den ena sidan av verkligheten vilket inte alls är våran syn på saken, o jag kan förstå att de då tycker vi är elaka. Men vad de inte vet är ju våran sanning. Vi är däremot för snälla o tillräckligt vuxna föratt starta något slags krig utan låter istället allt vara. Folk får väl gå o tro vad de vill. Är vi dumma som inte slåss för våran åsikt?? Men vi trivs ju med det liv vi lever nu så varför gå tillbaka in i den onormala situation som helt plötsligt förändrade en person så till den grad att vi inte känner igen henne?
Sara har dessutom försökt prata men när inte hennes ord tas på allvar så är det ju lönlöst. Hennes tankar o tyck är tydligen helt felaktiga trots att det finns vittnen till det hon säger sig ha hört och uppfattat förut.
Sara o jag kommer iaf alltid vara kompisar o fortsätta umgås med våra familjer! O ingen ska komma o säga att hon har dragit med mig i hennes tänk, jag kan väl för sjutton tänka o handla själv!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar